Såp operablogg

Jag bläddrade lite bland mina inlägg jag har skrivit.

På den här bloggen så finns bara inlägg från 2008, men jag var med när hela bloggsvängen startade där runt 2004/2005.

Jag har inte skrivit något vettigt i den här bloggen, iallafall inte vad jag kan se. Ingenting som kommer förändra världen eller vinna något typ av pris.
Ganska väldigt mycket vardagligt och tråkigt. Ja faktiskt ganska tråkigt, men inte så tråkigt att man (jag) inte orkar läsa. Det måste vara för att det är mitt liv jag läser om och vad kan vara roligare än mitt eget liv?
Det är säkert mycket som är roligare men jag har iallafall huvudrollen i den här serien som har rullat på sedan 1987. Lite som glamour fast med lite skillnader.
Ingen ond tvilling har dykt upp (ännu).
Jag har inte legat i koma.
Jag har inte tappat minnet, glömsk räknas nog tyvärr inte.
Jag har inte blivit gravid på mystiskt vis med någon annan än den jag var ihop med.
Inte heller har jag haft något triangeldrama.
Undrar om man skall se på lite sunset beach och se om man kan pricka av något av det som händer i deras deltagares liv?

Klockan är snart halv fem på morgonen och jag känner mig inte ett dugg trött. Samma gamla visa som alltid under vintern. Det är solens frånvaro och bristen på ett fast schema som gör att min dygnsrytm helst slås ur balans.
Dag blir natt och natt blir dag när man inte får solstrålar. Och tillslut så sover man den tiden då solen är uppe under dagen. De få timmarna den är här.
Idag kommer solen att gå upp 08:31 och för att sedan gå ned 15:20.
Dagen har sedan vintersolståndet blivit 38 minuter längre.
Det går alltså framåt men otroligt sakta. Jag är inte gjord för vintrar.
Egentligen så borde detta påstående inte vara sant eftersom min släkt är svensk nästan 1000 år tillbaka i tiden. Eller ja, det släktträdet jag har koll på. Men med all sannolikhet kommer de andra grenarna från bondesamhällets stora träd. Så det kanske inte är så långsökt ändå. Hursomhelst så borde min kropp vara van vid denna brist på sol. Hur lång tid ska det ta för evolutionen egentligen?

Det kanske är lite som med mat. Att tjocka människor inte känner hunger. Kanske jag inte känner trötthet.
Jag kanske borde tvinga mig i sängen nu, för jag borde ju sannolikt vara trött, kanske somnar jag på en gång. Men det är ju den här helt oresoneliga rädslan för att ligga vaken, rädslan för att ligga uttråkad.
Är det internet som har förstört mig? Är jag för beroende av snabba intryck, snabba kalorier, snabba puckar, snabba beslut, snabbt, snabbare, snabbast, så beroende att jag inte klarar av att vara stilla? Rastlös hela tiden? Eller iallafall när sängen kallar?

Och ändå finns det inget bättre än att sova på morgonen. Att sova bort hela dagen. Jag drömmer som mest då. Aha! Där har vi det. När jag inte får intryck av datorn och därför inte kan sova så älskar jag att sova för att jag får intryck av mina drömmar.
Hela tiden skall hjärnan stimuleras.

Äsh, det var skönt att skriva av sig.
Undrar fortfarande hur många av mina förra läsare som upptäckt att bloggen lever igen. Vaknat ur koman.