Varför tystnad?

Ska jag berätta lite om varför jag inte har skrivit i bloggen på så länge?

Det var nämligen såhär att jag fick jobb. Ett jobb jag verkligen verkligen gillar och då ville jag inte riskera något. Nu kanske ni tycker att jag är paranoid och det kanske jag är, men jag ville inte att man skulle hitta den här bloggen och börja läsa den. Då skulle man veta så mycket om mig, om mina tankar och kanske lista ut lite om vem jag är.
Jag ville vara professionell och det betyder på något hörn otillgänglig. Kanske har jag fel, kanske skall jag visa vem jag är mer, dela med mig av mig själv och mitt inre. Men jag tycker oftast det bara blir fel när jag gör det. Det blir pinsamt och obekvämt. Människor blir arga på mig och tycker jag är en idiot.
Kanske detta skulle kunna lösas genom att faktiskt bjuda på mig själv. Kanske bjuder jag aldeles för lite på mig själv och de få gånger jag gör det blir koncentrerade. De blir aldeles för starka.
Gud vad jag låter som om jag tycker jag är djup och mystisk. Det tycker jag inte alls.
Jag skall försöka förklara lite bättre.
Jag har elak humor, jag gillar att skratta åt folk som trillar, påpeka när folk säger puckade saker och är väldigt ironisk och sarkastisk. Jag har mycket lätt att hitta en sarkastisk/ironisk replik på det andra personer har sagt, det är kul, jag skrattar, andra skrattar, men det är också lite elakt. Om man inte känner mig dvs.
De som känner mig skrattar åt det jag säger, de tycker också det är kul. Men om man inte känner mig tror man att jag är allvarlig. DET ÄR JAG INTE!
Jag är inte elak.
Jag är faktiskt väldigt snäll och VÄLDIGT blödig.
Men jag har konstig humor och är lite klumpig.

Därför kanske jag har gjort en stor miss i sommar. Kanske så skulle jag ha bjudit mer på mig själv. Men jag var rädd för att jag inte fick bjuda på mig själv utan skulle vara en perfekt svensson. Lagom är ledordet.
Det var nog fel, för de få gånger jag inte kunde hålla mig lagom utan en del av mig slapp igenom min mur. Då blev folk överraskade och trodde jag var seriös och menade min ironi. Och det var ju inte så.

Och nu tycker jag inte att jag har gjort mig särskilt förstådd i blogginlägget och inser att detta var ett av skälen till varför jag sa att jag skulle blogga 1 gång om dagen. För att jag skulle slipa på mitt skriftspråk för att kunna strukturera mina tankar och därmed få lite snyggare, lite med lakoniska blogginlägg.

Så häng kvar, förhoppningsvis kommer mina bloggar inte vara lika disträ ju mer tiden går.