Såp operablogg

Jag bläddrade lite bland mina inlägg jag har skrivit.

På den här bloggen så finns bara inlägg från 2008, men jag var med när hela bloggsvängen startade där runt 2004/2005.

Jag har inte skrivit något vettigt i den här bloggen, iallafall inte vad jag kan se. Ingenting som kommer förändra världen eller vinna något typ av pris.
Ganska väldigt mycket vardagligt och tråkigt. Ja faktiskt ganska tråkigt, men inte så tråkigt att man (jag) inte orkar läsa. Det måste vara för att det är mitt liv jag läser om och vad kan vara roligare än mitt eget liv?
Det är säkert mycket som är roligare men jag har iallafall huvudrollen i den här serien som har rullat på sedan 1987. Lite som glamour fast med lite skillnader.
Ingen ond tvilling har dykt upp (ännu).
Jag har inte legat i koma.
Jag har inte tappat minnet, glömsk räknas nog tyvärr inte.
Jag har inte blivit gravid på mystiskt vis med någon annan än den jag var ihop med.
Inte heller har jag haft något triangeldrama.
Undrar om man skall se på lite sunset beach och se om man kan pricka av något av det som händer i deras deltagares liv?

Klockan är snart halv fem på morgonen och jag känner mig inte ett dugg trött. Samma gamla visa som alltid under vintern. Det är solens frånvaro och bristen på ett fast schema som gör att min dygnsrytm helst slås ur balans.
Dag blir natt och natt blir dag när man inte får solstrålar. Och tillslut så sover man den tiden då solen är uppe under dagen. De få timmarna den är här.
Idag kommer solen att gå upp 08:31 och för att sedan gå ned 15:20.
Dagen har sedan vintersolståndet blivit 38 minuter längre.
Det går alltså framåt men otroligt sakta. Jag är inte gjord för vintrar.
Egentligen så borde detta påstående inte vara sant eftersom min släkt är svensk nästan 1000 år tillbaka i tiden. Eller ja, det släktträdet jag har koll på. Men med all sannolikhet kommer de andra grenarna från bondesamhällets stora träd. Så det kanske inte är så långsökt ändå. Hursomhelst så borde min kropp vara van vid denna brist på sol. Hur lång tid ska det ta för evolutionen egentligen?

Det kanske är lite som med mat. Att tjocka människor inte känner hunger. Kanske jag inte känner trötthet.
Jag kanske borde tvinga mig i sängen nu, för jag borde ju sannolikt vara trött, kanske somnar jag på en gång. Men det är ju den här helt oresoneliga rädslan för att ligga vaken, rädslan för att ligga uttråkad.
Är det internet som har förstört mig? Är jag för beroende av snabba intryck, snabba kalorier, snabba puckar, snabba beslut, snabbt, snabbare, snabbast, så beroende att jag inte klarar av att vara stilla? Rastlös hela tiden? Eller iallafall när sängen kallar?

Och ändå finns det inget bättre än att sova på morgonen. Att sova bort hela dagen. Jag drömmer som mest då. Aha! Där har vi det. När jag inte får intryck av datorn och därför inte kan sova så älskar jag att sova för att jag får intryck av mina drömmar.
Hela tiden skall hjärnan stimuleras.

Äsh, det var skönt att skriva av sig.
Undrar fortfarande hur många av mina förra läsare som upptäckt att bloggen lever igen. Vaknat ur koman.

La corde sensible

-La corde sensible, Rene Magritte


Jag har precis beställt den här tavlan (se ovan) med måtten 70x99 cm från www.easyart.se
De har mellandagsrea så jag har kirrat den för halva priset, tidigare 400 kr.

Tror den kommer bli skitsnygg på väggen hemma. Och jävligt najs att den är stor. Behöver mer konst på mina väggar!

Varför tystnad? 2

Varför så tyst på bloggen?
Jag har inget att skriva om... så enkelt är det.

Men nu är det 2012 och jag fyller 25 i år. >_<
Fy fan.

Så, hur ska man fira?
Det ska jag filosofera om ett tag nu.

Varför tystnad?

Ska jag berätta lite om varför jag inte har skrivit i bloggen på så länge?

Det var nämligen såhär att jag fick jobb. Ett jobb jag verkligen verkligen gillar och då ville jag inte riskera något. Nu kanske ni tycker att jag är paranoid och det kanske jag är, men jag ville inte att man skulle hitta den här bloggen och börja läsa den. Då skulle man veta så mycket om mig, om mina tankar och kanske lista ut lite om vem jag är.
Jag ville vara professionell och det betyder på något hörn otillgänglig. Kanske har jag fel, kanske skall jag visa vem jag är mer, dela med mig av mig själv och mitt inre. Men jag tycker oftast det bara blir fel när jag gör det. Det blir pinsamt och obekvämt. Människor blir arga på mig och tycker jag är en idiot.
Kanske detta skulle kunna lösas genom att faktiskt bjuda på mig själv. Kanske bjuder jag aldeles för lite på mig själv och de få gånger jag gör det blir koncentrerade. De blir aldeles för starka.
Gud vad jag låter som om jag tycker jag är djup och mystisk. Det tycker jag inte alls.
Jag skall försöka förklara lite bättre.
Jag har elak humor, jag gillar att skratta åt folk som trillar, påpeka när folk säger puckade saker och är väldigt ironisk och sarkastisk. Jag har mycket lätt att hitta en sarkastisk/ironisk replik på det andra personer har sagt, det är kul, jag skrattar, andra skrattar, men det är också lite elakt. Om man inte känner mig dvs.
De som känner mig skrattar åt det jag säger, de tycker också det är kul. Men om man inte känner mig tror man att jag är allvarlig. DET ÄR JAG INTE!
Jag är inte elak.
Jag är faktiskt väldigt snäll och VÄLDIGT blödig.
Men jag har konstig humor och är lite klumpig.

Därför kanske jag har gjort en stor miss i sommar. Kanske så skulle jag ha bjudit mer på mig själv. Men jag var rädd för att jag inte fick bjuda på mig själv utan skulle vara en perfekt svensson. Lagom är ledordet.
Det var nog fel, för de få gånger jag inte kunde hålla mig lagom utan en del av mig slapp igenom min mur. Då blev folk överraskade och trodde jag var seriös och menade min ironi. Och det var ju inte så.

Och nu tycker jag inte att jag har gjort mig särskilt förstådd i blogginlägget och inser att detta var ett av skälen till varför jag sa att jag skulle blogga 1 gång om dagen. För att jag skulle slipa på mitt skriftspråk för att kunna strukturera mina tankar och därmed få lite snyggare, lite med lakoniska blogginlägg.

Så häng kvar, förhoppningsvis kommer mina bloggar inte vara lika disträ ju mer tiden går.

Vice Ordförande

Idag hade vi styrelsemöte i brf:en igen. Jag börjar faktiskt tycka att det är skitkul att jobba med styrelsen. I början var det trögt, men jag tror att mycket berodde på att jag inte fick tillräckligt med stöd för den dåvarande styrelsen. Jag var helt ny i huset, hade aldrig någonsin suttit med i en styrelse innan och visste därmed inte hur saker och ting skulle utföras. Hur fasiken skriver man protokoll t ex?
Nu känner jag mig säker, nu kan jag ta plats, lägga fram förslag, skriva protokoll och har till och med blivit vice ordföranden.
Jag kan inte förneka att det är bra för självförtroendet när man under årsstämman (möte med hela huset) blir vald till styrelseledamot med en majoritet av rösterna! Så jävla gött mos.
Jag tror mycket har berott på att jag har hållit en låg profil när det gäller heta ämnen och därmed verkat objektiv. Jag vet ju själv var jag står i de frågorna, men självklart håller jag mitt sinne öppet och är villig att ompröva mina åsikter.

Jag har till och med börjat med ett stort underlag till vindsförsäljningen på egen hand. Det är inget som jag har blivit ombedd att göra, jag vill göra det. Och kanske gör jag det för att jag kan känna mig säkrare vid ställningstaganden om jag har en bra grund att stå på, men det är mindre viktigt, för jag hade kunnat glida utan underlaget.

Bortsett från det så sitter jag nu och väntar på att klockan skall bli över 12. Då hoppas jag på att mitt internet skall komma igång på fullvarv igen så att jag kan se på lite serier. 60 minutes ftw.

Prokastinerar istället för städar

Haha, ja det här gick ju inte direkt som jag hade tänkt mig. Jag har inte skrivit något alls faktiskt.
Just nu skriver jag här bara som tidsfördriv istället för att städa. Jag hatar att städa, det är så hemskt tråkigt. Men det är nämligen såhär att jag får besök av hantverkare imorgon.
Bostadsföreningen har bestämt sig för att vi skall spola avloppen. Hantverkarna skall då in i mitt kök och in i mitt badrum för att skita ned. De har bett mig ta bort mattor och saker under diskhon till när de ska in dit och ränna.
Eftersom jag bara bor i en liten etta utan dörrar behöver jag också städa i vardagsrummet. De kommer med all sannolikhet se in dit, och då vill jag att de skall se lite snyggt ut hemma hos mig. Att de inte skall tro att jag bor som en slusk, vilket min mamma tycker att jag gör. Ja, okej, det kan väl bli lite sluskigt i diskhon ibland. Men jag vet inte hur mitt vardagsrumsbord gör för att alltid begravas i alla olika typer av tingest som finns i mitt hem. Jag tror nog att det är ett stort svart hål som existerar i vardagsrummet och suger till sig allt jag har.
För att det skall hållas snyggt hemma krävs det ett evigt plockande och torkande mm. Jag orkar inte det, det är mycket skönare att bara vara. Att inte alltid gå och plocka eller torka eller diska osv. De minuterna av mitt liv slösar jag hellre bort på lolcatz på nätet. Hmm, kanske borde se över mina livsminuters prioriteringar. Kanske är det vettigare att slösa dem på städning än på prokastination på nätet?

Signing out.

Tillbaka till bloggosfären igen!

Tjena mittbena,

Efter en sommar av tysthet är jag tillbaka här på blogger igen.
Jag tänkte försöka börja skriva lite på riktigt. Jag skall ha som mål, från idag till årsskiftet, skriva någonting varje dag.
Detta är en övning för mig själv. Jag skall försöka få min hjärna att börja fungera igen.
Det är en övning som jag lärde mig när jag läste Svenska 1 på SU, att ta ett par minuter (minns inte om det var 3 eller 15) välja en topik och skriva. Bara låta texten flöda utan att tänkta på grammatiska regler eller varför jag skriver just detta.
Få inspirationen och fantasin att bli aktiv.

Så det blir väl mycket spännande det här.

Sen så kan man ju undra hur många som en gång läste min blogg kommer hitta hit igen. Men det är inte så jätte viktigt. Jag är inte sådan som gillar att skriva ut min blogg på FB längre. Varför? Jag vet inte, jag är lite rädd för att jag är vänner med för många som skulle döma mig negativt för det jag skriver. Ja, det är väldigt trist.

Första inlägget på väldigt länge, känns ganska bra. =)

Skinny jeans

Jag såg ett avsnitt av SATC där de snackade om att alla tjejer har ett par jeans i garderoben som är deras skinny jeans. Ett par jeans de kom i förr i tiden men inte kommer i längre och hoppas och drömmer om att komma i en dag i framtiden.

Jag har ett par sådana skinny jeans, jag har ett par skinny shorts också.
The skinny jeans har jag inte haft på mig sedan 7an. haha
En dag ska jag ha på mig dem tänkter jag. Jag kan inte förmå mig att slänga dem för de är så sjukt snygga.
De är svarta med typ sammetsliknande broderidetaljer över hela altet. Alltså det är gjort classy.
Och så är de super skinny med bootcut.

De ligger där i lådan och väntar.